Här är dikt
Efter dansen brukade mitt hjärta trötta dam
sätta sig i det mjuka gräset,
sprida ut muslinet i sin rymliga kjol
runt omkring sig själv
som uppvirvalde ringar påvattnet
När man blir äldre,
kommer man alltid för sent,
och till slut avundas man även gräsmattan
två smilgropar
framkalllade av en kvinnas knän
Att förlora det man tappat
Genom tusentalet drömmar
Genom kosmos,
Timglashavet
Hånler åt min balansgång
Och vi som skulle vara
För all tid, för alltid
Hur många sårskorpor
Ska vi plåstra om
För någonstans
Står inte livet och faller
Med oss
Vi är inte tillräckligt viktiga
Vårt liv är inte viktigt nog
Här är horisonten grön
Där slutar Jorden
Och där börjar
En förgrening som sträcker ut sina armar
långt över allt det här
Genom kosmos,
Timglashavet
Hånler åt min balansgång
Och vi som skulle vara
För all tid, för alltid
Hur många sårskorpor
Ska vi plåstra om
För någonstans
Står inte livet och faller
Med oss
Vi är inte tillräckligt viktiga
Vårt liv är inte viktigt nog
Här är horisonten grön
Där slutar Jorden
Och där börjar
En förgrening som sträcker ut sina armar
långt över allt det här
Mästaren och Margurite
Men deras ivriga kyssar
är, som ni antagligen vet,
redan kärlekens första tårar.
Eftersom varje stor kärlek, även det lyckligaste,
redan från början anar
att den en gång måste dö
Du får gärna tiga om du inte har lust att tala,
le bara litet, älskade Cornelia,
och när du skall gå din väg
ge mig en kyss inte bara på min kind,
utan också på mina läppar
