I ett tomt rum
För din skull vill jag ta med
en liten vit duva.
Om du höll den i dina händer
skulle den picka ömt på ditt finger.
Jag ser den ofta på taket tvärsöver huset
och kunde bjuda hit den.
Den har kommitt långväga,
från kung Salomos kärlekssånger.
Tryck den lätt intill bröst,
där den hör hemma.
Men om den flyger upp med de andra
är en plötsligt blixtrande prakt
som en spegel fångad i solljuset.
Ehuru
Döda gårdar, döda löv
Klamrar vid den långa
Förgreningen från världen
Stjärnor styr det träd
Vars rötter
Snörs åt om en atom
Fåglarna, skönögda, med mjuka rop
Himlens boskap
Besöker
Och bleknar bort
