Urverk av apelsin
Jag vet att du doldes
i hårets djupa driva.
Det glödde i mörkret
men jag sökte dig förgäves.
Under fingrarnas naglar
har jag guldstoft.
Sedan flydde du genom ögonfransarnas staket
in i ditt skratt.
Och juni, skrudad till fest,
fick jasminer att skjuta upp i våra fönster.
Men till sist försvann du för alltid
in i din tystnad snö.
Hur skulle jag fånga ens en glimt av dig
på så långt håll?
Det var kallt och skymningen började falla.
Du kan riva sönder mina dikter, för de var till dig.
Vem ska jag nu skriva till, när du inte längre;
Är här.
Kommentarer
Trackback
