Här är min hand
Att skriva är egentligen bara att sätta sig ner vid pappret och börja blöda. I dag blöder jag inte, inte det minsta. Det kan vara att feberdrömmar och kallsvettningar inte skänker mig inspiration. Det kan vara så att jag
egentligen bara vill skrika ut allt i en megafon.
Ibland får jag en sån fruktansvärd skrivblockering, för folk som inte fattar att det är den enda ventilen för mig att uthärda kan omöjligen förstå hur djävla jobbigt det faktiskt är. Äh, jag skiter i det här och prokrastinerar som vanligt, snart prokrastinerar jag hela livet.
"Klockan är tjugo över sju. Jag går att söka i sjön, sömnen utan slut. Förlåt mig, jag orkade inte uthärda."
Moberg förstod, men jag är inte Moberg. Jag kommer aldrig att vara Moberg. Jag är Robert, och jag kommer alltid att vara just Robert.
Jag återgår till feberdrömmarna istället.
