gulagarkipelagen

 Har ett derivat bildat från en gammal kärlek
Skulle skriva ett epos som Aniara
Begått harakiri som Martinsson

Gett mig själv Nobelpriset först
Blivit av med hela mig själv i ett regnigt Köpenhamn
Levt i landsflykt
Skjutit mig i hjärtat som Majakovskij eller harakiri

Kan inte bestämma mig
Finns för många sätt att dö på
Knappt ett enda att leva

Jagade ikapp ett liv häromnatten
Var så fasansfullt trött på mitt gamla
För stort, passade mig inte

Måste gått ner i vikt,
blev trött igen
Kastade varenda penal
Blev inte alls fri utan en enda pryl

Fick ett tillgjort leende och pratade monotont
Bjöd på drinkar
Fick ändå inte knulla, jag kan ju inte le

Är oseriös och går hem
Det tjänar inte längre något till
Hur kan jag tala tydligare?

Hindras vi av en dialektal barriär?
Jag har tusen frågor och tusen svar
Synd att de inte passar varandra

Lever livet i ett emotionellt ketos
Självmant eller av tvång
Det spelar heller ingen roll