Amour fou (2)

Är det kärlek eller är det avsaknaden av densamma, som gör att jag i frenesi blir så omkring mig så fort tillgivenhet visas? Är det tiden som gör mig fattig på rationalitet, är det bristen på koherentism som gör mig till en fånig spegelskärva när nu klockan andefattigt klämtar långt bort för mig?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0