gulagarkipelagen

Tiden lägger sina spår, som den gör. Kung Bore lägger sig som en fet kanalje över staden.
Jag är inte mycket för snö, jag vet inte om jag någonsin varit det. Jag aldrig varit mycket för skidåkning eller andra vinteraktiviteter. Snöbollskrigen på Prästslättsskolan var först roliga när man gick i sexan, inte före. Av naturliga skäl. Jag har aldrig gillat termobyxor och skridskoåkning med pastorala lågstadielärare, som ska tvinga en till att ha roligt. ”Visst har vi kul, visst?” Nej, vi har inte kul, det är kallt, vi är förkylda och snoriga, vi har ont i fötterna för ingen av oss kan egentligen åka skridskor, vi åker nästan med vaderna. Ser du inte? Inte ens varm choklad hjälper, din feta ko.

Det som skulle kunna vara positivt är att det blir lite ljusare. Jag gillar förvisso det där tysta, när man går hem om kvällen, när det enda ljudet är från skorna som knarrar i snön. Vinden rör upp snövallarna och det blir som små kristaller i luften, och det enda ljuset är det från en gatlampa. Det tycker jag om.

---------------------------
I går hjälpte jag mamma flytta upp prylar från garaget till lägenheten, och som belöning fick jag en massa böcker, som mamma inte hade plats med. Hon är bäst min mamma.
Sen var jag hos L och V, vi drack glögg samt tävlade i vem som skulle kunna få in flest clementinhalvor i munnen. V undrade nog vad de "vuxna" höll på med. haha. Magiskt.
Jag lånade dessutom L dator men får inte igång internetet, fördjävligt. Fitta, kuk Mörrums bruk? Ja, lite så faktiskt.