gulagarkipelagen

Jag tror jag startar upp nåt. Jag vet inte riktigt anledningen till det - att jag behöver skriva av mig då och då är inte anledning nog. Det kan bero på tristess och sömnlösa nätter. Det kan bero på jag behöver en ventil mot något. 
 
Dagen har gått i ett slags svart töcken och ingenting har varit särskilt bra. Jag tror det kan vara för att jag ibland omedvetet drar mig till hopplöshet, att det ibland kan vara lättare att vara nära den stora döden snarare än det lilla livet. Det låter patetiskt men låt gå.
    Jag har spenderat timmar med att läsa döda människor bloggar i dag och i kväll - det är närapå makabert, och det skänker inget annat än oro och ängslan över ens egen skörhet; en varseblivelse i cyberrymden. Jag liksom bygger på en hypokondri som jag vet i slutändan kommer att bli oöverstiglig. Till slut har jag alla de dödas sjukdomar och symptom, det är klart att det till vis del är inbillning, men nånstans finns det en oro över att jag själv är sjuk.Jag väntar i alla fall på prover under en nästan andaktig sinnesstämning.  
    Jag försöker på inget sätt förringa de människor som är verkligt sjuka, men min oro är reel och inget jag kan avfärda.

Jag hade kunnat berätta mer ingående vad det är som verkligen sker, men jag låter det vila för nu. Jag är ny.