gulagarkipelagen

Jag hade en vän när jag yngre
Han bodde på ett barnhem i rött tegel
Och han brukade ha trasiga kläder, jag minns en isabellafärgad Kalle Anka-tröja
Jag tror de andra tyckte han var lite märklig, lite udda
Men han var min vän, och vi lekte mycket på barnhemsgården
Jag minns en dag när hans mamma var på besök, hon var ett vagt minne av hur en mamma skulle vara
Hon var bara en dålig påminnelse

Han försökte rymma, han och hans bror stal varsin cykel och försökte bara komma bort
De kom ingenstans egentligen och de hittade dem i ett buskage efter nån dag, frusna och hungriga

Jag vet att han försökte ringa mig en dag, men jag kunde inte nås
Han hade i alla fall blivit tvungen att flytta, det är väl så det går till

Jag har aldrig mer hört av honom, men jag tänker ibland på honom
Om han fortfarande går i motvind, eller om han ens lever
Om han kläder fortfarande är trasiga