SM i att må sämst
Det är lite så människor fungerar, den som mår sämst vinner mest sympati, och den som mår bäst studeras under glaset på mikroskopet som en paria.
Om du mår bra, gå till din bekantskapskrets låt de berätta om sina problem på en blogg eller över en fika och du kommer snabbt att bli suicid.
Jag tror att det först och främst handlar om ensamhet. Folk hittar på problem, för att åtminstone generera ett uns av sympati från hennes medmänniskor, eller blåser upp dem till helt fantastiska proportioner. Den där stormen i vattenglaset, och allt det där. Att få lite sympati har blivit en alldeles utmärkt väg till mänsklig kontakt. Och dessutom en djävla enkel väg till lite tillgivenhet.
Jag gör det själv då och då, men jag är medveten om det, är du?
Dagen:
Jag spenderade närmare tre timmar hos en väldigt speciell man i Mörrum. Han är en eskimå och har ganska fantastiska ankedoter från sitt liv. Trots att jag var där väldigt länge och intervjuade honom, så känns det som jag knappt skrapat på ytan på ett enastående liv. Väldans trevligt och ett spännande möte, som jag kan ta med mig mycket ifrån. Ett spännande sätt att se livet på. Men nu är jag rätt trött i huvudet, ska jag villigt erkänna.
