För en vän och för mig
För en vän och för mig
För er alla,
som jag har funnit eller finner glädje i
och bevarat som bilder på själens ikonostas
höjer jag mitt kranium fyllt av poesi
som en kalk med vin från bordets viloplats
Ibland har jag tänkt att
att det nog vore lika bra
att låta en kula sätta punkt och slut.
Hur som helst,
idag framför jag
en sista konsert - min avskedssalut.
Minne!
Här ska dom trängas i hjärnans salong
med ögon fyllda av glittrande skratt
oändliga köer av alla jag tyckt om.
I bröllopsskrud ska du och jag klä denna natt.
Från kropp till kropp ska glädjen stråla.
Den här natten ska aldrig bli glömd.
Jag ska resa mig upp och spela
med min egen ryggrad som flöjt
Jag,
alla festers mirakelmästare
har själv ingen att gå med till festen.
Att kasta mig på gatan vore säkert det bästa
och krossa min skalle på den stenlagda Drottninggatan
Men nåt stort stack ner handen i det brinnande Helvetet
och lyfte upp en kvinna
vars åsyn fick berg att vibrera
och befallde mig:
älska henne!
Är du glad?
Och du svarar kallt:
"oerhört".
I travar staplar jag min förtvivlan, brinnande feberhet
tills förnuftets spärrar krossas av upprördhet.
Hör på mig, Linn
liket kan du ändå inte
göra dig av med.
Låt det hemska ordets lava välla ut!
Alla dina muskler
trumpetar ändå
som högtalare:
allt är slut, allt är slut, allt är slut!
Svara nu,
på alla lögner.
Du bär en krona som av sekler är smidd
som en regnbåge av kramper.
Se,
nu har jag äntligen lyckats
nagla fast mig vid pappret med ordens spikar.
---------------------------------------------------------------------
Avskaffa
Avskaffa min plåga,
konfiskera mitt lidande
Tills
kärleken frälsande
kommer till mig
över de vågor
som kallas
Östersjön
ska också du kärlekslös irra omkring.
Ro på!
Drunkna bland husfasadernas stenar!
Rädda mig!
Förgäves!
Jag ror med armen -
en dålig åra ska jag medge
