gulagarkipelagen

Jag har aldrig sålt mina ord till högstbjudande. Orden är det enda jag har, de enda. De är min sista livboj, förstår du? Så när du får dem var rädd om dem. Det är en del av min själ jag ger dig, det enda verkliga jag är rädd jag kan ge.

Skänk dina blommande läppar till mig: till maj har vi aldrig levat jag och mitt hjärta
i det liv vi har levt finns bara hundratals april. 

De frågar mig: "Varför gräver du ner dig i döden?" För att där hittar jag livet. Livet finns i döden, bland annonserna. Därför sover jag med döden under huvudkudden. Jag sover med livet.
Jag hade en avslutning, några sockrade purpurord, men glömde bort dem och jag borde lärt mig vid det här laget att orden försvinner lika fort som de kommer.

Det får bli sådär härligt osammanhängande i dag, skitsamma.