gulagarkipelagen

Jag beställer resa till Helsingborg. Jag spenderar nyår hos Victor. Det ska bli fantastiskt, att åka iväg lite, om än varken långt eller under en längre period av tid, men åtminstone iväg. Jag är trött på människorna här. Den här staden är för liten – alldeles för liten. Ingen kommer att komma och damma av mig och ta mig med, det måste jag göra själv. Jag är inte deppig inför det, utan staden är som en vän man vuxit ifrån eller som en kärleksrelation man inte lämnar för det är för tungt att vara ensam.
På jobbet händer ingenting, jag försöker komma på saker att skriva om, men det händer inget här. Man kan inte uppfinna hjulet – igen.

Från mitt fönster på kontoret springer folk omkring i mellandagsruschen. Den som har flest prylar när han dör vinner, om det så kostar att realisera sin egen själ på köpet, och jag fortsätter utveckla en avskyvärd misantropi.

Jag är ledsen om jag gjorde dig illa, det var aldrig min intention och jag vet att det är enklare för mig.