Buss på villovägar

Livet är som flyttfåglarnas hårda och kvalfyllda flykt till områden där du är ensam. Och varifrån inga återvändo finns. Och allt det som du lämnat bakom dig, smärtan, sorgerna, alla dina besvikelser tycks lättare att bära än denna ensamhet, i vilken ingen tröst finns att hämta som kunde vederkvicka din tårdränkta själ.
Vad har jag för nytta av de där söta russinen? Skönt att jag en vann en ljusröd pappersros vid skytteståndet! Jag behöll den länge och fortfarande doftade den karbid.

Jag har ont i huvudet, är trött och måndagsgnällig. iih.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0