Bryter upp

De som har givit sig av, som hastigt flytt till avlägsna städer och länder måste vara medvetna om detta: Världen är fruktansvärd!

Till och med korpen tillhör familjen sångfåglar, och det ingjuter mod i mig när sorgsenheten faller över mitt liv som en kvävande dimma.
Men, icke desto mindre, för din skull vill jag ta med en liten vit duva. Om du höll den i dina händer skulle den picka ömt på ditt finger. Jag ser den ofta på taket tvärs över vägen och kunde bjuda hit den. Den har kommit långväga. Tryck den lätt intill ditt bröst, där den här hemma.
Glöm sen bort mig, lägg inte mina ögon eller mitt leende på minnet. Jag vill inte existera som ett svalt minne hos dig. Det finns inte plats för dig hos mig, men jag tror inte det kommer göra särskilt ont i dig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0